Fastnat.

2013-07-28 [15:50] 

 Slår upp grusiga ögon och känner av rester av drömfragment som samlats i drivor i mitt förvirrade huvud. Äckelbilder. Äckelminnen. Äckelscenarion. Önskar jag hade fått sova en enda natt utan dessa självskapade hjärnspöken. Vill vakna upp utan ångestklumpen i magen.

Smuts i lägenheten, smuts i hjärtat. Känner mig lika hjälplös gentemot dem bägge och slår mig ner framför datorn istället. Googlar "hitta vänner", blir slussad vidare till någon random dejtingsite, ger upp igen och känner mig patetisk. Det går inte. Jag hör inte hemma, drar mig undan, hör inte av mig, gömmer mig. Klart som fan att det är mitt fel att det blivit såhär, självfallet kan ingen någonsin rädda mig förutom jag själv, men vad vill jag ens ska hända? Var längtar jag? Vad vill jag ha? Jag frågar och frågar och frågar och halsen fylls till gränsen likt en gråtfylld ballong, redo att brista. Jag har inga svar. Jag vet inte var jag finner dom.

Föreställer mig död. Föreställer mig blod. Somnar till splatter. Dom svarta tankarna har hunnit ifatt mig igen, men jag är trots det inte redo att ge upp. Dom tröstar mig endast. Bäddar mitt inre i bomull och viskar att det finns alltid en väg ut. Var inte rädd, för det finns alltid en sista väg ut.

Kanske ordnar det sig ännu en gång. Kanske är jag lycklig nästa månad igen. Jag måste bara spy ur mig alla dessa ord innan dom äter upp mig. Jag vill inte låta dom göra det trots allt. 


Jag är okej.

2012-11-11 [00:43] 

 Det var här på haket det började. Tror det var sommar, kanske början på hösten. Det var så många år sedan nu, du var ett barn och jag var ett barn och tillsammans var vi tragik och magi på samma gång. Vi tog slut och jag har tänkt på dig ibland, visst har jag det. Du lät mig smaka på en värld jag trodde var förbjuden. Jag är dig tacksam.

Det var slumpen som berättade att du var död sedan några månader tillbaka, att du efter dessa år av hot och gråt och besvikelser tillslut lät sömntabletterna tysta ditt huvud. Det var en olustig känsla att läsa det där avskedbrevet i en ful tråd på flashback. Jag som brukade älska dig mer än allt annat, på ett så barnsligt och oskyldigt vis. Det var så många år sedan nu.

Livet tar sorgliga vändningar och jag försöker hitta styrkan i dessa snarare än att begrava mig själv i det. Jag är okej nuförtiden. Jag har en framtid på gång. Jag är påväg någonstans. Jag kan inte säga att jag inte komma trilla ner i det där svarta, kladdiga och oförståerliga igen, för det kommer jag säkerligen göra. Jag hoppas bara att mina erfarenheter och en efterlängtad livsgnista kommer att hjälpa mig upp om det så sker. Men nu - Nu är jag okej.

Jag brukade kalla dig för ängel under den tiden vi hade tillsammans. Jag antar att du är en sådan nu, om man nu vore religiös och så. Det är jag inte, men jag tänker se dig som en sådan trots allt. Sov gott lilla du.


01/08

2010-01-08 [04:49] 

Jag skulle kunna avsluta denna sorgliga skepnad morgonar/nätter som denna. Jag läser fyra år tillbaka i tiden och har inte kommit någonjävlavart. Det är äckligt. Jag tänker, funderar, ältar, saknar, minns. När alla gått och lagt sig börjas det, jag kan inte tysta ner mig själv. Allt jag försöker undvika kommer på en gång och frontalkrocken är ostoppbar. Innerst inne vet jag att detta avskärmande förgör mig, jag har inget kvar av mig själv, och det inser jag inte minst genom tillbakablickar. Samtidigt vet jag inte vad det spelar för roll eftersom jag vet att denna snart 10 år långa självmordsfixering kommer bli det slutgiltiga för mig. Jag vet inte när, jag vet inte hur, jag bara vet att jag kommer sluta så. Det är en fråga om tid. Det känns okej att vara uppriktig om det för jag känner ingen här längre. Jag känner ingen alls, direkt. Jag bara tränger undan ett par dagar till.


03/18

2009-03-18 [02:58] 

det där var iallafall första gången jag blev anklagad att ha stulit någonting som jag själv skrivit. total skitgrej egentligen, men fan vad sur jag blev över påståendet.


01/20

2009-01-20 [23:16] 

- Pluggar på Komvux, går sjukt bra. Bra betyg, osv.

- Flyttar ihop med Oscar nästa vecka, perfekt lägenhet - perfekt område.

- Söker vänner ibland, men känner mig nöjd för det mesta.

- Känner mig sådär coolt andlig och vis nuförtiden.

 

Alldeles lagom lång uppdatering om mitt liv, ses om ett halvår igen!


08/06

2008-08-06 [23:51] 

Situation still arbetslös. Hur fan skaffar man sig ett vettigt jobb? Eller vänta förresten, det behöver inte ens vara vettigt. Bara betala hyran.

Livet i allmänhet är sådär förvirrat och ålderskrisande. Jag har inte ens fyllt 20 än men känner ändå att jag har sumpat allt och blivit för gammal och you know the story. Hur sjukt är inte det? Och det enda jag är kapabel till är att vara svartsjuk och avundsjuk och en sån extrem bitterfitta. Blä.

Att sluta umgås - är det ett så sunt alternativ eller bara början på min avgrund?

Livet är inte som det brukade, inte på något sätt. Jag vet inte om jag ska fly från det, acceptera det, eller faktiskt göra något åt det och ta tillbaka det jag saknat. Fan, jag bara vet inte.


05/10

2008-05-10 [21:36] 

Går och väntar på begravningen på tisdag. Jag är redan rädd och nervös. Jag vill inte ställas inför sanningen, inte nu. Farfar, jag saknar dig. Vi saknar dig allihopa <3


04/28

2008-04-28 [23:31] 

Pappa bad mig komma hem tidigt imorgon, för att träffa farfar. Säga hejdå. Det handlar om dagar nu och jag kan bara inte fatta det. Det är så overkligt. Farmor och farfar har alltid känts som odödliga på något sätt, och nu.. äh, jag vet inte vad jag ska skriva ens. Jag vill inte att cancern ska ta min farfar ifrån mig. Jag vill inte. Jag vill inte <3


04/24

2008-04-24 [17:32] 

Sitter här i Skäggetorp. Har varit hos farmor och farfar idag igen. Cancern blir bara värre, farfar ska få syrgas nu. Äter hur mycket medicin som helst. Han säger att han bara vill somna in. Och jag tycker fortfarande att allt är så overkligt.

Ibland känns det som att jag skulle behöva några dagar för mig själv, bara tänka igenom vad jag känner. Har en ständig klump i bröstet och jag känner mig så kall. Äh, det är för jobbigt att förklara hela skiten. Men det känns som att jag tappat mig själv och mitt liv. Vet inte vem jag är, vet inte vad jag vill.

Jag mår så jävla illa och ändå vågar jag inte säga hur jag känner innerst inne.


03/03

2008-03-03 [13:23]  jag var väldigt känslosam igår och idag mår jag bra
lol på mig